När man en gång för alla trodde att den tyska veckotidningen Junge Freiheit hade somnat in i en sentimental, tillbakalängtande borgerlig biedermeyerkonservatism, så kommer de hux flux med ett djävulskt uppkäftigt temanummer om Preussen (nr 9/2007, 23 feb.). Inte nog med det, på mittuppslaget i kulturdelen presenterar Götz Kubitschek, den heroiske sexbarnsfadern, bokförläggaren och Karlheinz Weissman-lärjungen, ett nypreussiskt manifest. Det översätter vi här idag.
Götz Kubitschek
Likväl: Preussen!
Tio teser om den preussiska typen, om valpreussaren och om statenTes 1:
Till den »preussiska typen» kommer man idag inte genom födsel i en stat och den därigenom tvångsmässigt resulterande statsuppfostran, utan genom ett val. Valpreussaren har funnits sedan Preussen uppstod — och därutöver för alltid framgent, trots att Preussen inte längre existerar.Tes 2:
Valpreussaren av idag har ej längre någon hemort. I vår stat, som är motsatsen till Preussen, kan valpreussaren inte frodas. Dagens statsuppfostran vänder sig mot den preussiska anden och därmed mot staten som sådan.Tes 3:
Utsiktpunkten för dagens valpreussare måste likväl förbli staten med dess institutioner. Ett privat preusseri är folklore. Även för dagens valpreussare måste det handla om att bringa förhållandet mellan stat och individ till en för nationen fruktbar balans.Tes 4:
I och med detta undertagande står dagens valpreussare inför ett grundläggande dilemma: han följer sin böjelse att upprätthålla och respektera staten och dess institutioner. Men han upprätthåller och respekterar därmed en formation, som lönar honom för hans tjänst med hån och örfilar.Tes 5:
På hån och örfilar kunde man svara med hån och örfilar, om detta hade varit tillräckligt för att driva de falska människorna från de värdiga institutionerna. Men det är mycket värre: så som vår stat är byggd går den inte att stabilisera. I dess fundament finns åtskilliga inklus som bringar nationen fördärv. Den förstör genom sin nuvarande politik det tyska folkets substans, som utan om och men utgör grunden för en tysk framtid.Tes 6:
Dagens valpreussare måste vid anblicken av denna stat upphöra att kalla sig preussare. Om han inte gör det blir han en löjeväckande figur. Han blir till en nyttig idiot, som återstabiliserar det som därmed andra med sitt undergrävande endast ytterligare en tid och med ytterligare avkastning kan utarma.Tes 7:
Den lämpliga hållningen för dagens valpreussare gentemot staten är den trognes, som vill rädda idén från verkligheten. Han måste inöva och använda tabubrottet, den målinriktade regelförsyndelsen, den civila ohörsamheten och respektlösheten som politiska vapen. Han måste bekämpa det som förstör staten och kastrerar nationen. Det betyder ingenting annat än att han befriar staten från dess skadliga institutioner, utan att sätta institutionen som sådan i fråga.Tes 8:
När dagens valpreussare förfar på detta sätt, förblir han inte en preussare. Dilemmat mellan den upplevda anarkin och den inre längtan efter ordning kommer att sönderslita honom. Han måste, för att bli en effektiv anarkist och revolutionär, lägga av sin böjelse för respekt, ordning och stabilitet såsom en främmande stats uniform. Om han efter uträttat dåd kan hitta tillbaka till ordningen är osäkert: övergivandet av ordningen — det må vara en så falsk ordning som vår nuvarande stats — kommer att lämna valpreussaren själv liggande sårad.Tes 9:
Så återstår för dagens valpreussare i hans förhållande till statens helhet endast valet mellan komisk figur och självförintande. Ett tredje är endast tänkbart, då valpreussaren inser det vettlösa i sina bemödanden om en helhet som vore möjlig att återställa. Ty före den allmänna böjelsen för tjänst i staten står det allmänna tvånget till en uppfostran till tjänst. Detta tvång kan ingen idag längre utöva: inte skolan, inte militären, ingen i staten, inte i de öppna gränsernas och internationella domstolarnas tidsålder. Själva familjens uppfostran balanserar i detta avseende på en knivsudd: tvånget för barnen att ens en gång inordna sig i släkten är för svagt. De kunde helt lätt ge sig av.Tes 10:
Dagens valpreussare gör gott i att vända bort blicken från staten och söka andra, smärre existensgrunder. Han är den som för insignierna i säkerhet. Personförbundet är hans ort. Det bär ett preussiskt anlete, då det är grundat i övertygelsen om att det finns något specifikt tyskt och att detta tyska måste bevaras. Läget är allvarligt: vår nation kommer om ett par årtionden inte längre att vara igenkännlig och kommer i många hänseenden att ha förlorat sitt tyska anlete. Mot detta förgångna måste valpreussaren sätta sitt bevarande »likväl!»: för oss kommer det alltid att finnas! Detta är en stark, trotsig sats, men för valpreussaren kan det inte handla om något mindre: än om ständigt nya försök att leva stolt idag i Tyskland. Den som begriper detta kommer inte längre att söka framtiden hos de nyttiga idioterna. Och han kommer vid tvivelsmål att uppfatta en nationalanarkist som en förtvivlad preussare.
