Några verklighetsfrämmande funderingar jag vill presentera i anslutning till Oskoreis inlägg idag och den intressanta debatt som där följde.
Många liberaler och borgare som vill vara lite politiskt inkorrekta och invandringskritiska, typ sverigedemokrater, beskriver gärna läget i Samuel Huntingtons termer som en »civilisationernas kamp» mellan det »upplysta», »liberala» och »toleranta» västerlandet och ett »medeltida» och »fascistiskt» islam. »Den stora europeiska kulturdebatten» (sic) har nyligen refererats i Expressen med de mer försiktiga och politiskt korrekta tyckarnas åsikter i frågan (scrolla längst ner för samtliga artiklar).
Vilken sida ska man då välja? Det »västerländska», d.v.s. amerikanska kulturförintande boskapslivet med hamburgare, bilar och lobotomerade ekonomistudenter, eller det lika kulturförintande och djävulska wahabistiska massrörelseislam från 1700-talet? På den ena sidan det iskalla Hel, på den andra det glödheta helvetet: varsågod och välj. Hur djupt kan en värld sjunka i profanitet?
Lyckligtvis finns det ett alternativ: det nationalrevolutionära,* identitära Europa, vårt Europa. Vi låter Saudiarabien och USA ägna sig åt sin civilisationernas kamp och sköter istället vårt, såsom goda européer i Nietzsches anda.
I det nationalrevolutionära lägret är även de som identifierar sig som »borgare» välkomna. Inget samhälle mår bra utan en aktiv, kanske till och med kulturbärande borgerlig klass. Det gäller bara i dessa led att upphöra att identifiera sig med den s.k. »liberala» agendan hos den titaniska internationella kommersialism som äger regeringen i världens mäktigaste stat. Upphör att lyssna på denna folkfientliga Leviathan när den hotar med ryssen, persern och araben, och samtidigt själv planterar stöveln stadigt rätt i Europas ansikte.
Istället: nationell mobilisering! Massinvandringen är ett problem som kan övervinnas med en blandning av stränghet och välvilja. Personligen anser jag att invandrade individer som är villiga att betrakta sig som svenskar och verka för det svenska, och i förlängningen för de skandinaviska och europeiska folkens framtid och intressen är välkomna i den nationella gemenskapen. Den nordiska rasen är inte så mycket att tjafsa om längre, med tanke på, bland annat, den svenska folkstammens tämligen ömkliga tillstånd efter tvåhundra år av fred, hundra år av modern sjukvård, och nästan femtio år utan funktionellt eugeniskt program. Lite (med betoning på lite) nytt friskt blod kan knappast vara negativt. Däremot har vi inte den minsta orsak att ta hänsyn till dem som inte vill anpassa sig eller dra sitt strå til stacken; inte låta dem stanna, än mindre låta dem hävda utländskt nationella eller inhemskt separativa särintressen på svensk mark. Inga arabiska slagord på våra väggar eller albanska flaggor på våra stränder, således. Inte heller statliga och pseudostatliga media som driver polska, israeliska och amerikanska intressen framför svenska. Ingen anledning att ömka någon för att han blir »diskriminerad», det är smällar man får ta om man är utlänning. Receptet heter att bita ihop och anpassa sig.
Främmande religioner är inte något att bråka om, Sverige är funktionellt avkristnat sedan femtio år. Vi återgår till ett förkristet tillstånd där var och en har sina favoritgudar utan att göra så mycket väsen av det. En återupprättad statlig rit och kyrka i Kristi tecken vore kanske inte fel enligt min åsikt, men avvikande religion bör tolereras. Det bör betänkas att några av dem som idag arbetar mest framgångsrikt för den svenska kulturens integritet och återupprättande är infödda muslimer.
Militant, separatistisk eller statsfientlig islamism bemöts naturligtvis med lämpligt statligt våld och repression. Judendomen har hemortsrätt i Sverige och Europa, däremot bör staten inte acceptera några dubbla lojaliteter: sätter man i hjärtat Israel framför Sverige bör man ta konsekvenserna av detta och emigrera.
Det ska i slutändan inte röra sig om någon mångkultur, utan en stark ledande nordisk kultur som återupprättar sin stolthet och sitt självförtroende och därmed även kan acceptera individuella särdrag och avvikelser.
*
Vi börjar således med att organisera nationalrevolutionära frikårer bland ungdomarna på Sveriges skolor. I första hand bland svenskar som är trötta på att hunsas av apflockar på raster, på sin fritid och i själva klassrummen, men även med en välkomnande hand utsträckt till de invandrare, kvinnor och män, som är redo att på allvar ta steget in i den nya nationella gemenskapen. Dessa frikårer hjälper och skyddar de invandrade kvinnor som vill leva som moderna europeer utan att bli ihjälslagna av sin familj. Å andra sidan betonas anständigt och ärligt leverne gentemot klamydia- och aidsträskets propagandister.
Sedan organiserar vi ett stort statsbärande nationalrevolutionärt parti i den unge Ernst Jüngers, Friedrich Hielschers och Ernst Niekisch’ anda. Sedan belägger vi de styrande generationerna i de vänsterliberala, högerliberala och nysocialdemokratiska partierna med partiförbud och organisationsförbud, och låter unga nytänkare och gamla visa och ofördärvade komma till tals i en samlingsregering av liknande slag som den tidiga fascistiska republiken i Italien (där släppte man till och med in liberaler, något som vi nog tyvärr måste avstå ifrån – möjligen även förbjuda uttryckligen liberala partier).
Den nuvarande kungafamiljen avsätts och värdigheten övergår till en duglig och ansvarstagande adlig svensk familj. Kungen får utökad makt och ett utryckligt uppdrag från folket att verka för de nationella traditionernas bevarande och varsamma utveckling.
Om ett par generationer kan man möjligen återinföra någon form av begränsad parlamentarisk demokrati, jag säger möjligen och jag säger begränsad.
OK, om vi sätter igång nu tillsammans med övriga europeiska länder så kanske vi har möjlighet att rädda våra nationer undan alltför mycket våld, katastrofer och elände inom de närmaste femtio åren. Om inte, har vi, våra barn och barnbarn nog att se fram emot »intressanta tider», »civilisationers» kamp, och liknande …
* Jag fick ett blad i brevlådan häromdagen med reklam från Uwe Berg-Verlag i Toppenstedt. Berg gör något så fantastiskt som ger ut Quellentexte zur Konservativen Revolution, nytryck av de skrifter som utgör den tyska konservativa revolutionens grundtexter, med facsimilomslag! Det finns en röd serie för de nationalrevolutionära, en blå serie för die Völkischen, och en svart serie för de ungkonservativa. Det verkar inte som om han har en hemsida, men skriv till antiquariat-uwe-bergsnabelagmx.se och fråga så får ni garanterat all information ni behöver.
