Anark

Why do I imagine the death of Mandelstam
among the yellowing coconuts,
Why does my gift already look over its shoulder
for a shadow to fill the door
and pass this very page into eclipse?
Why does the moon increase into an arc-lamp
and the inkstain on my hand prepare to press thumb-downward
before a shrugging sergeant?
What is this new odour in the air
that was once salt, that smelt like lime at daybreak,
and my cat, I know I imagine it, leap from my path,
and my children’s eyes already seem like horizons,
and all my poems, even this one, wish to hide?

*

Varför fantiserar jag om Mandelstams död
bland dessa gulnade kokosnötter,
varför ser sig min gåva redan om över axeln
efter en skugga som ska fylla dörren
och förmörka själva denna sida?
Varför växer månen till en strålkastare
och bereder sig bläcket på min hand att pressa ner tummen
inför en likgiltig konstapel?
Vad är det för en ny arom i luften
som nyss var salt, som doftade av kalk i gryningen,
och min katt, jag vet jag inbillar mig det, hoppar ur min väg,
och mina barns ögon ter sig redan som horisonter,
och alla mina dikter, även denna, vill gömma sig?